Home sweet home

Nu har jag varit hemma-hemma i vår lägenhet sedan halv två och det har bara varit trevligt. Ibland när man åker på sesa så känns det vemodigt sista dagen för att man (jag) inte vill åka hem. Jag tycker oftast att det är trevligt, jag känner mig som hemma nästan överallt. Men nu när jag är hemma så känns det bara bra. Skönt att kunna kramas med sin älskling, kunna äta det man har hemma, kunna glida runt i det somaliska nattlinnet, kunna ta emot telefonsamtal från mamma och vänner. Skönt med ett internet som funkar och en dator som har de inställningarna som jag söker, skönt att inte ha klasskompisar runt omkring sig hela tiden. Men det sista är både bra och dåligt. Mina klösskompisar är kanon och jag kommer att sakna att hänga med dem så mycket som jag gjort, joag kommer sakna att gå till The Bell, vår lokala pub, sakna att äta frukost tillsammans och att sitta i timmar och diskutera allt från förmögenhetsskatt till Gud.