Insidan

Igår blev jag upprörd. Jag hade bett till Herren att jag skulel bli mer ödmjuk. Svaret kom, iform av en möjlighet att välja den ödmjuka vägen istället för den köttsliga. Jag var inte berädd och gick in i köttet, in i upprördhet.

Frågan brörde mig på djupet, frågan som upprörde mig. Frågan handlade om tron på Jesus som enda vägen till Gud. Hade jag för den skull rätta tt bli upprörd? Nej! När de beskylde Jesus för att vara både det ena och det andra så öppnade han inte sin mun. Han ödmjukade sig och det ska också jag göra. Klart att jag får tala men jag bör inte bli upprörd.

Upprördhet leder till att man inte kontrollerar sin tunga. Att behålla lugnet är i allt det bästa. At be Gud om ödmjukhet ger effekt, men kanske inte den effekten man vill ha...