Svägerskan

Igår ringde svägerskan Nora från Libyen mig för att säga Eid Mobarak. Hon är så söt. Synd bara att jag aldrig har fått träffa henne, hennes bror (min svåger) eller hennes föräldrar (mina svärföräldrara). Jag längtar verklgen efter att få träffa dem. Särskillt vill jag träffa Nora. Jag tror att Nora och jag skulle ha massor att prata om. Vi är lika gamla, båda akademiker, har båda skilda föräldrar och har gift oss tidigt båda två. Hon gifte sig i vintras och jag gifte mig för tre och ett halvt år sedan. Jag tror att vi skulel kunna sitta och titta på kort från när de var små. Jag tror att hon skulle kunan ta mig med och visa det bästa från Tripoli, hennes hemstad. Jag tror att jag skulle kunna lära henne lite mer engelska och hon lära mig mer arabiska. Vi skulle säkert skratta och ha så roligt. Lyssna på musik, träffa hennes kusiner och kompisar och besöka det hem hon och hennes man bott i ett år snart. Sedan skulle vi besöka alla de släktingar som bara är namn och titlar för mig. Det verkar vimla av farbröder och mostarar där borta i hemlandet. Jag har sett några på bider, andra har av princip vägrat att låta sig fotograferas. Inte ens styvmodrn har jag sett bild på. men Nora, svägerskan, hennes bild har jag. Jag bär med mig den nästan överallt. Jag veta tt hon vet det, hon blev glad när hon hörde det.  Det är speciellt det där,att man kan längta efter någon man aldrig har träffat.