Buffy made my day!

De senaste veckorna har det varit oroligt i min makes hemland Libyen. Folk har varit gulliga och frågat hur det är med familjen där borta och hur manken känner sig mitt i allt detta. Familjen där borta har vi inte haft kontakt med nu på ca 1,5-2 veckor och just nu känns det som att vi verkligen vill höra så allt är bra med dem. Maken är ganska nedslagen och orolig förstås. Huruvida det är rätt att NATO går in och försöker fixa G/Khadaffi är inte jag rätt person att bedöma, men jag tycker att det är tråkigt att civila ska drabbas.

Jag är förkyld. Det är en väldigt liten sorg i allt detta men det leder till tråkiga saker som att inte kunna gå till kyrkan (igår) och inte kunna gå till skolan (idag).

När mamma ringde igår satt jag och kollade på Buffy säsong 3 (sånt man gör när man är sjuk) och hon undrade hur det var med oss. Jag svarade att det var toppen för Angel (karaktär i Buffy) hade precis kommit tillbaka och att han var sitt vanliga snälla jag igen. Inte en tanke på krig och sjukdom alltså. Att kolla på Buffy livar upp den allra sorgligaste tillvaro.