Nationaldagen

Igår satt jag och maken vid pianot och försökte lära honom nationalsången. Det är inte det lättaste men han fick till slut klämp på melodin. Idag kommer jag nog vara lika engagerad i nationaldagsfirandet som alltid, gissar jag. Dvs inte alls. Jag har ingenting emot det men jag tror att min medvetenhet om att fosterlandstanken bara är en nationalromantisk konstruktion så ger det mig inte gåshud att hylla Sverige. Det enda som jag skulle kunna tänka mig att intressera mig för att är att Falköpings kommun ordnar någon sorts välkomstceremoni för "nya" svenskar, dvs sådana som fått svenskt medborgarskap det senaste året. Det visar ju på ett land som är i förändring och som uppskattar att få nya medborgare.