Ekumenisk vilde

Precis som det finns politiker som engagerar sig politiskt utan att vara med i ett politiskt parti så finns det sånna som mig, som hoppar mellan samfundsgränserna.

Jag föddes och döptes sedan in i Svenska kyrkan. När jag var 8 år började jag gå till J1 i något som jag tr var en baptistkyrka i Ekedalen. Med gänget i J1 åkte jag till Pingstkyrkans barnläger på Sjöhaga och blev frälst. När jag var 14 lät ag döpa mig i Salemförsamlingen (baptist) i Sigtuna. Som 16åring blev jag medlem i Pingst i Skara, och efter studentet gick jag på Mission SOS bibelskola och flyttade över medlemskapet till Pingst i Märsta. För drygt ett år sedan välkomnades jag som medlem i Skogsrokyrkan i Skövde (EFK) men har inte besökt denna kyrka sedan i julas.

Jag har under våren pendlat mellan SvK, EFS och Pingst här  Falköping. Har även varit endel i min gamla församling i Skara. Om torsdagarna går jag gärna till det ekumensiska kristna centret Tullen i Skara som är en av de platser jag känner starkast för som ett andligt hem. Dock är Tullen ingen församling och nu har jag kommit till en punkt då jag känner att jag behöver bestämma mig.

De senaste veckorna har jag varit mycket i Pigstkyrkan och har där lärt känna en del av de troende.  Fördelarna med att gå med i de olika kyrkorna är flera. Dock kom jag att tänka på en specifik sak idag nr jag var i PK. Det predikades om Anden idag. Det gör det inte ofta i SvK i Falköping. Och en annan sak. Dopet. Jag blev troendedöpt/vuxendöpt 2000 (10 år i år) och jag är helt övertygad om att det är det dopet som gäller. Jag har ingen avsikt att gå i strid eller diskussion med någon men jag lever i den uppenbarelsen och det kanske är det bästa att vara med i en församling som håller med, eller hur?